I morse skrev jag ett inlägg på fb som jag fick många härliga och fina kommentarer på. De värmer otroligt mycket i mitt hjärta att veta att det finns så många som bryr sig,
Min lille R mår rätt bra nu, han hade svårt att få ur sig vad det va. Visste nog inte själv vad det egentligen vad det var som gjorde ont.
Ibland är det svårt att komma till insikt att kompisarna man har på skolan inte finns där sedan på fritiden eller helgerna. Det är tufft att bli stor och förstår att man är rätt ensam. Ibland kan de räcka för att man inte vill gå till skolan. Hur häftig, cool och försöker ha den rätt attityden så hjälper det inte.
Tack alla ni för er tanke :-)
Kram tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar