Jaha då har manvarit inne på Prvia mötet idag med alla inblandade i min sjukskrivning. Gick väl egentligen som jag hade trott men är samtidigt väldigt ledsen och besviken på mig.
Jag ska jobba 25% hela sommaren och blir jag inte bättre efter det tills nästa möte ska jag bli omplacerad. Så nu måste jag ge gärnet att träna och för hoppningsvis komma till rygginstitutet som de ska försöka att få in mig på.
Jag tror själv, fast jag hoppas, att det bli något att som jag får jobba med. För har det tagit så här lång tid att komma där jag är idag varför skulle jag då bli så pass bra så jag skulle kunna komma tillbaka efter sommaren? Vist, ok jag låter väldigt negativt men det är inte lätt. För vad sätter man sin egen gräns för hur ont jag kan ha för att gå till jobbet? För som det känns idag och i vissa fall så kan jag både jobba 50% eller inte alls. Det går ju så upp och ner.
Jag har ju trots allt 3barn, hem och mig själv att tänka på och oftast så kommer jag sist.
Men jag måste ge det en chans att givetvis bli bättre och tänka positivt annars är det ju ingen mening. Jobba vill jag ju!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar