Det går bra nu :-)

Har fått så många bra respons om mitt/vårt frantida projekt och är så glad över det. Nu hoppas jag bara på att det fungera och att jag kan hjälpa många barn och människor.

Jag har nu sökt in på universitetet för att läsa psykologi, padagogik, socialpsykologi och sociologi. Tro att det blr ett stort + när jag väl ska börja starta org. Det blir att ta examen i psykologi och läsa pedagogiken som de extra 30p. De andra ämnerna bli att läsa som endast extra kurser. Så nu blir man student igen något som jag aldrig trodde att jag skulle bli igen. Men jag är så taggad och glad och hoppas att jag kommer in. Läser fristående kurser och med detta blir jag beteendevetare.

Det är inte säkert att jag blir aktuell för den där sammverkans gruppen just pga att de tror att jag ändå kan jobba, somom de vet det. Men skulle det inte fungera så ska jag försöka att ta tjänstledigt från jobbet. Så jag ska fråga min chef om det idag. Ja annars så får jag väl helt enkelt säga upp mig och plugga ändå. Men jag vet inte rirktigt ännu måste ju tänka positivt.

Jag har inte riktigt berättat till hundra vad jag ska göra med min framtid och vad jag vill starta för org. Vissa har jag pratat med och vet för den delen om det men jag vill ännu inte berätta här för jag vill ha alla frågor besvarade och veta mer innan.

En sak somjag kan berätta är att jaghar fått ett roligt mail ifrån BRIS som tyckte att min org skulle vara jättebra och erbjöd att vi skulle kunna få komma upp till Stockholm och besöka deras stödverksamhet.

Kram

Nu är vi på G :-)

ja nu äntligen har jag och en god vän börjat att spåna och pratat hur vi vill göra med mitt nya liv...kan man skriva så...ja ja.

Vi har gjort upp en lite plan, ringt runt till olika personer som tycker att våran ide är bra och att vi ska arbeta vidare med den och det är ju bara toppen.
Så glad man ändå är att äntligen vara i gång, sen får man se om det fungera eller inte men har man aldrig provat så får manju inte heller veta.

Tack alla ni som stötta mig igenom detta och jag hoppas att ni också kommer tycka att det är bra.

Och vad det är berättar jag ännu inte utan först när vi vet hur vi vill ha det.

Kram

Åååå att det ska vara så jäkla svårt :-(

Jag börja bli riktigt galen just nu. Vet vad jag vill göra men just nu vet jag inte hur jag ska gå till väga. Om det kommer att funkar, om någon skulle vara intresserad av det jag vill göra.

Jag försöker att hela tiden att kolla runt på olika ställen och hos dem som arbetar med mobbning men allt ligger så långt borta. Men ska jag ändå våga??????

Är det någon som vet hur jag ska göra?
Ska till universitetet på fredag och vill gärna veta lite hur jag ska säga och veta hur jag ska göra.

Ja ja får väl se hur det slutar. Vet ju inte heller hur denna samverkansgruppen är upplagd. Jag kanske inte få läsa eller jobba med detta som jag vill.

Inte nog med att mina kugghjul i huvudet snurrar i ett så är man själv hemma i fem dagar. Christian är i Stockholm på brandutb. och jag vet varken upp eller ner.

Kram på er alla :-)

Ja jag vet...

...att det var länge sedan jag skrev i min blogg. Förlåt :-(
Men först har det varit semester och sedan gick vårt modem ut så jag kunde inte sitta vid datorn och blogg eller göra något på internet. Det är så jobbigt att göra det via mobilen.
Men nu är jag i gång igen hade jag tänkt.
Mycket har visserligen hänt sen sist och jag vet inte riktigt vad jag ska börja...
Semestern har varit bra (alltid bra att börja med det positiva) varit i sommarstugan, badat på Lalandia med underbara familjen Lindström. Har haft möhippa för underbara Nadja. Så roligt vi hade och jag tror att hon blev nöjd. Vi har helt enkelt tagit dagen som den kom. Så skönt :-)

Jobbet började igen den 22 augusti och så fortfarande på 25%. Men ryggen började kännas bättre och jag beslutade att efter mitt andra möte med Previa ska jag gå upp till 50%. Jag var jätte glad för att jag äntligen kunde börja jobba lite mer och visa att jag börjar bli bättre i ryggen. Mötet kom (6/9) och jag berättade stolt att jag ska jobba 50%. Att jag redan hade fått mitt schema och allt var klart. Då kom chocken....jag får inte vara kvar på op om jag inte kan gå upp till 75% (som är min ord. arbetstid) innan den 2:e november. Då har jag varit sjukskriven i ett år och måste arbeta fullt. Jaha vad säger man. Alla blev chockade när fk. sa detta. Att man kunde vara så glad innan och helt plötsligt bara sjunka till botten.

Vad händer nu???????
Jag ska ingå i en sammverkans grupp som innebär att jag blir sjukskriven till 100%, får lön ifrån fk, arbetspröva under detta året för att sedan "kanske" kan komma tillbaka.
OK!!!!!!! Kanon!!!! Eller?????

Känner mig som om jag är helt dum i huvudet. När jag väl kan börja visa att jag kan jobba mer då ska jag inte få chansen?! Så nu ska jag gå och jobba 50% på op. tills denna gruppen kommer igång.

Vad ska jag bli och göra då?????
Vara i pappas affär hela tiden???? Nej verkligen inte (förlåt pappa)
Kanske ska börja med att sadla om mig helt? Blir något nytt? Ja varför inte?

Så nu börja kugghjulen i skallen snurra runt runt och på högvarv. Vill börja jobba inom och med mobbning. Men mer till föräldrar till utsatta och mobbade barn. Har förstått att föräldrarna aldrig får rådet att höra av sig någonstans om de misstänker om deras barn bli mobbad eller mobbar.
Vet bara inte vart jag ska börja. Många ideèr, tankar så det var bara att sätta igång. Gick in på BRIS och freinds hemsida och såg att BRIS arbetade just med det jag brinner för. Så nu har jag skrivit till dem och hoppas på svar.

Hör av mig om hur det går.

Kram Lisa